07.04. TSAU, Lieto

På teamets påskprogram igår stod två tävlingar för Pinja och tre för Taika.  Vi hade anmält oss till TSAU:s tävlingar i Åbo med förhoppningen om att påskhelgen skulle ha varit varm.  TSAU:s tävlingshall Royal Canin Areena är stor och fin med två tävlingsfält bredvid varandra numera.  Det enda minuset är att den inte är uppvärmd.  Termometern visade -9 grader kallt på morgonen hemma hos oss så det var bara att klä på sig rejält.  Sedan gav vi oss iväg klädda i vinterkläder och i en bil med sommardäck...  De stora vägarna var dock torra och fina så med bilkörningen var det inga problem.  Körningen på banorna av våra hundar var det lite annat med...

Taika startade först på en rolig bana planerad av Anne Savioja.  Det märktes genast att vi haft ett tävlingsuppehåll på snart två månader och Taika var allt utom lugn.  Detta resulterade i en ganska så omgående diskning och några närmare förklaringar behövs nog inte.  Nästa agilitybana var domare Jarmo Jämsäs och den var inte lätt.  Mycket teknisk och med intressanta vinklar, bl a en slalomingång precis granne med en lockande tunnel.  Kom man av den här banan med något annat än DISK så var det bara att lyfta på hatten.  Det fick jag göra för Pasi och Taika.  De kom i mål med 10 fel (kontaktfel på A och bommen) och landade på en 12:e plats.  Totalt sett blev det endast 13 resultat bland 30 startande, vilket säger en hel del om svårighetsgraden.  Paret fick nästan förlåtelse för allt efter den insatsen när de sedan drog en diskning igen på Anne Saviojas hoppbana, som avslutade dagens tävlingsprestationer för deras del.

Pinja började dagen med den hoppbana som avslutade Taikas dag.  Detta med två pågående tävlingar samtidigt på parallella banor är helt suveränt.  Tidtabellerna hölls mer än bra och en stor eloge till TSAU för jättefint arrangerade tävlingar.  Det enda tråkiga var att vi inte riktigt hann se varandras prestationer, då vi oftast var på banan samtidigt.  Det var dock kanske tur att inte Pasi hann studera oss så noggrant, då våra starter var helt katastrofala.  Pinja brann av iver och när jag tog av henne halsbandet i båda våra starter fanns ingen kontakt med matte överhuvudtaget.  Pinja är omöjlig när hon är på det här humöret.  På första banan var det bara ren tur att vi inte drog på oss en diskning efter endast två hinder, då Pinja redan satt sikte på en tunnel som skulle tas från helt motsatt håll än vad hon hade tänkt.  Otroligt nog lyckades jag få igenom något slags kommando till henne och hon valde att följa matte istället med en vägran som följd.  I övrigt gick banan felfritt och vi kom i mål med ett banfel samt övertid, då korrigeringen i starten tog fasligt med tid.  Placering 21:a av 45 startande.  Att tro att Jarmo Jämsäs bana skulle fungera efter detta var nog en utopi, men man kan ju bli överraskad.  Pinja tjuvstartade ordentligt igen men på något konstigt sätt fick jag henne igenom de svåraste partierna på banan, men vackert var det nog inte.  Kontakterna var lika obefintliga här som på Taikas bana.  När tre hinder kvarstod kom dock domen och Pinja tog ett hinder från fel håll och vi drog en diskning helt på mållinjen.  Att Pinja blir 11 år om tre månader är något jag glömmer vid sådana här tillfällen.  Hon går som en skållad råtta och det är bara att inse att matte inte hinner med.  Det är matte som har problem och det är en njutning att se Pinjas glädje och iver på banan.  Slutresultatet är bara en bisak.

Glad Påsk!

Hyvää Pääsiäistä!

Tiimin pääsiäisohjelmassa eilen oli kaksi kisaa Pinjalle ja kolme kisaa Taikalle.  Olimme ilmoittautuneet TSAU:n kisoihin toivoen, että pääsiäisviikonloppu olisi lämmin.  Royal Canin Areena on nykyään laajenettu ja ratoja on kaksi rinnakkain, ainoa huono puoli on, että halli on kylmä.  Mittari näytti aamulla -9 astetta joten ei muuta kuin talvivaatteet päälle ja kohti Turkua kesärenkailla...  Isot tiet oli toki kuivat joten matka ei ollut mikään ongelma.  Koirien ohjaaminen radoilla oli taas toinen juttu...

Taika starttasi ensin Anne Saviojan hauskan vauhdikkaalla agilityradalla.  Kahden kuukauden kisatauko toki näkyi ja Taika oli kaikkea muuta kuin rauhallinen.  Se johti melko nopeaan hylkyyn ilman mitään suurempia selityksiä.  Seuraava agilityrata oli Jarmo Jämsän ja se ei ollut helppo.  Erittäin tekninen ja mielenkiintoisia kulmia, muun muuassa pujotteluun meno ihan putken suun vierestä.  Radan selvittäminen ilman hylkyä oli hatun noston arvoinen suoritus.  Taika ja Pasi tekivät sen.  Pari tuli maaliin kahdella kontaktivirheellä ja sijoitus 12.  Kaikkiaan radalta saatiin vain 13 tulosta joista viisi oli nollatulosta.  Koirakkoja oli 30 mikä kertoo radan vaikeudesta.  Pari sai anteeksiannon tämän jälkeen vaikka tekikin tämän jälkeen jälleen hylyn Anne Saviojan vauhdikkaalla hyppärillä, joka päätti parin kisarupeaman siltä päivältä.

Pinja aloitti kisansa samalla hyppyradalla, joka päätti Taikan päivän.  Kaksi samanaikaista kisaa vierekkäisillä radoilla on hieno ratkaisu ja aikataulut pitivät hienosti.  Suuret kiitokset tästä TSAU:n kisajärjestelyille!  Ainoa miinus oli, ettemme nähneet aina toistemme suorituksia koska olimme yhtä aikaa radalla.  Toisaalta oli ehkä hyväkin, koska Pinjan ja minun startit olivat aivan katastrofaalisia.  Pinja kävi ylikierroksilla ja ottaessani kaulapannan pois ei kontaktista ohjaajaan ollut tietoakaan.  Pinja on aivan mahdoton käydessään kuumana.  Oli ihme, ettei heti tullut hylkyä jo toisen esteen jälkeen.  Pinja kun oli lukenut putken suun, mikä ei vielä todellakaan kuulunut asiaan.  Uskomatonta kyllä, sain Pinjan kuitenkin hallintaan ja tilanteesta selvittiin pelkällä kiellolla.  Loppurata selvitettiin ilman virheitä, mutta yliajalla kiellosta johtuen.  Sijoitus 21./45.  Että Jarmo Jämsän agilityrata olisi onnistunut tämän jälkeen oli pelkkää utopiaa, toki aina voi tapahtua yllätyksiä.  Pinja otti taas pahan varaslähdön, mutta onnistuimme kuitenkin selvittämään hankalan alun sekä radan vaikeimmat paikat, kaunista se ei ollut.  Kontakteja ei ollut aivan kuten Taikalla.  Kolmanneksi viimeisellä esteellä tuli sitten se odotettu hylky kun hyppy meni väärään suuntaan.  Näissä tilanteissa unohtaa, että Pinja täyttää 11 vuotta kolmen kuukauden päästä.  Koira kun menee kuin viimeistä päivää ja ohjaaja ei ehdi perään.  Emännällä on ongelma, mutta kun näkee Pinjan ilon ja halun mennä radalla on lopputulos vain sivuseikka.