perjantai 2. syyskuuta 2016

26.-28.08. Agility.ax, Eckerö

I know!  When things get going your way, you easily get impatient.  You just want it all and at once.  Unfortunately life's not always that simple and it may be a good thing to take a deep breath, slow down a bit and count to at least ten.  Nothing comes for free.

I am so aware of all this, but I just can't help that my expectations for our agility weekend in the Åland Islands were sky-high.  It's been such a pleasure to compete with Della lately and I eager for making a clean run with her again.  Success makes you hunger for more.

Della had six competitions during the weekend, but though we only got one result I can't complain.  OK!  The last course on Sunday morning was awesome, probably one of the best competitions we have had so far and what do I do!  I loose Della just before the finish line, Della passes an obstacle, turns around and jumps it from the wrong side.  It really hurt and I couldn't help it, I just had to swear in pure Swedish!  Why!?!  But, it's agility and that's why we love it so much.  It wasn't just our turn to shine yet.

Taika also had a few really nice courses but this time the wins did not go Pasi's and her way either.  It's such a joy though to see Taika running.  You could never guess she's soon going to be retired.  An old agility dog still going very strong.

Despite the lack of wins or any greater success in agility, I have enjoyed one of the best weekends during this summer.  The weather was splendid and the last days of summer got a beautiful closure.  On Friday we were invited by our dear friends Dan and Ninna for a BBQ evening at their place.  Good food served with vegetables only from their own garden and great company made an unbeatable team.

On Saturday we spent all day long at the place for the competitions in Eckerö.  It was great to meet with so many friends again.  I also made a few new acquaintances, among others Hanne and her amazing sheltie Shane from Denmark.  Wow!  If I could perform half as good as Hanne some day on an agility course...  Let's say I've got new goals.  Besides getting our weaving into shape I am also aiming for another level of smoothness and security in my handling.  Della and I are too often scoring disqualifications.  Hanne gave me a lot of good advises during the weekend and by studying this top couple in action, I've got injected with a hefty dose of exercise joy.

Agility - the official and "less official" picture.
Photo: Susanna Hagman



Agility - virallinen ja "vähemmän virallinen" kuva.
Kuvaaja: Susanna Hagman

Tiedän, kun asiat alkavat sujua tulee helposti kärsimättömäksi.  Haluat kaiken ja heti.  Valitettavasti elämä ei aina ole niin yksinkertaista ja välillä voi olla hyvä ajatus hengittää syvään, hidastaa hieman ja laskea ainakin kymmeneen.  Mitään ei saa ilmaiseksi.

Ymmärrän tämän kaiken, mutta en voi sille mitään, että odotukseni Ahvananmaan viikonlopulle olivat suuret.  Dellan kanssa on ollut ilo kisata viime aikoina ja halusin niin paljon tehdä puhtaan radan taas sen kanssa.  Nälkä kasvaa syödessä.

Dellalla oli viikonloppuna kuusi kisaa ja vaikka saimme vain yhden tuloksen, en voi valittaa.  OK!  Sunnuntain aamun viimeinen rata oli aivan mieletön, ehkä meidän paras rata tähän asti ja mitä minä menin tekemään?  Kadotan Dellan loppusuoralla, Della ohittaa esteen, kääntyy ja hyppää sen väärään suuntaan.  Se todella harmitti ja en voinut sille mitään, että minulta lipsahti muutama kirosana ruotsiksi!  Miksi!?!  Mutta, tämä on agilitya ja sen takia myös rakastamme sitä.  Ei ollut vielä vain meidän vuoro loistaa.

Taikallakin oli muutama todella mukava rata, mutta tällä kertaa heillekkään ei tullut voittoja.  On kuitenkin niin suuri ilo nähdä Taikan juoksevan.  Ei ikinä voisi luulla, että se jää pian eläkkeelle.  Vanha agilitykoira on vielä vauhdissa.

Vaikka agilityssa ei tullut voittoja tai suurempaa menestystä, olen nauttinut yhdestä tämän kesän parhaasta viikonlopusta.  Sää oli aivan loistava ja kesän viimeiset päivät saivat hienon päätöksen.  Meidät oli perjantai-iltana kutsuttu hyvien ystäviemme Danin ja Ninnan luo grillaamaan.  Hyvää ruokaa tarjoiltiin oman maan vihannesten kera ja hyvässä seurassa, lyömätön yhdistelmä.

Lauantaina vietimme koko päivä Eckerön kisoissa.  Oli hieno tavata taas niin paljon ystäviä.  Tutustuin myös muutamaan uuteen ihmiseen, muun muuassa Hanneen ja hänen ihmeelliseen shelttiin Shaneen Tanskasta.  Mahtavaa!  Jos osaisin edes puolet siitä mitä Hanne tekee agilityradalla...  Nyt minulla on uusia tavoitteita.  Sen lisäksi, että saamme pujottelun kuntoon pyrin saamaan ohjaukseni myös tasaisemmaksi ja varmemmaksi.  Meille tulee liian paljon hylkyjä.  Sain paljon hyviä neuvoja Hannelta viikonlopun aikana ja kun katsoin tätä huippuparia sain uutta intohimoa treeneihin.

2 kommenttia:

  1. Nu skriver jag för femte gången... Sakna er på skördehoppet! Men satan i gatan vad snygg jag blev på den inofficiella bilden....

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Vad gulligt ut av dig! Vi skulle så gärna ha varit med på Skördehoppet också. Nästa år kommer vi absolut! Tack också för de fina sakerna du sagt till Reetta om oss. Det värmer skall du veta! <3

      Poista