Årsredovisning / Vuosikatsaus

År 2012 är snart till ända och det är dags att göra en tillbakablick.  För Team Hurrila har året varit en förändringens tid, där förlusten av våra två grundpelare varit riktigt smärtsam.  Det var ju med Kelly och Pinja vårt aktiva hundliv började på allvar.  En bit historia har försvunnit.  Kvar finns dock underbara minnen och alla de härliga människor vi lärt känna genom åren.  Utan er hade sorgen varit så mycket tyngre att bära.  Varmt tack!

År 2012 började också Dellas tävlingskarriär både i agility och i lydnad, något som varit ömsom vin ömsom vatten.  Della är en mycket duktig individ men otursdrabbad.  Från att ha varit en mycket social och öppen hund har hon blivit osäker och skygg.  Detta har uppstått efter ett par otrevliga påhopp av en större hund vid ett par träningstillfällen i agility.  Della har numera svårt att koncentrera sig om det är mycket liv och rörelse runt henne.  Hon går i lås helt enkelt.  Detta problem har sedan följt med oss från agilityn ut på lydnadsfältet, där höga röster och snabba rörelser bl a fått Della att lämna banan.  Vi har för tillfället tävlingsförbud i lydnad samtidigt som vi får hjälp via Kontaktikoirat i Björneborg.  Jag har alltid sagt att jag gjort alla möjliga fel med Pinja och att min nästa hund skall skolas på ett kunnigare sätt...  Det arbete jag nu har framför mig känns emellanåt hopplöst och jag har slutat räkna gångerna då jag gråtit.  Med Kati Häklis hjälp tar vi nu ett steg i taget och försöker bygga upp Dellas självförtroende igen.  Jag tror att vi båda är ganska trasiga individer efter Pinjas bortgång.  Pinja var både min och Dellas idol.  Positivt är dock att vi kammat hem två stycken 0-lopp i agility som dessutom resulterade i förstapriser.  Så helt åt skogen är det väl ändå kanske inte..?!?

För Pasis och Taikas del är 2012 året då drömmen om en agilitychampion verkligen tog fart.  Taika mättes om vid Midsommar och blev mini-hund istället för midi.  Efter det började det hända saker.  Två hopp- och ett agilitycertifikat kammades hem under sommaren, där två av certifikaten utgjordes av vinstlopp och ett av en andraplats.  Målsättningen är fortfarande att få Taika att ta kontakterna och under slutet av året har även Pasi deltagit i Kontaktikoirats lydnadsutbildning med Taika för att på så sätt förbättra samarbetet på agilitybanan.  Vem vet, kanske paret vågar sig ut på en lydnadstävling så småningom också..?!?

En annan tråkig sak som hänt är att vår travhäst Helmi - alias Maroon Piper - inte finns i vår ägo längre.  Helmi fick problem i ett av bakbenens ligament.  Skadan var av sådan art att Helmis framtid som travare var över och Stall Pärlhoven stod inför ett svårt beslut.  Vi hade inga möjligheter ekonomiskt att ha kvar Helmi enbart som sjukpensionär och efter enhälligt beslut skulle hon gå till platsen för de evigt gröna ängarna.  Den här historien har dock fått ett lyckligt slut, då Helmis f d tränare förbarmat sig över henne och skall göra henne till fölmärr.  Vi önskar Suvi all lycka med projektet och ser fram emot att få höra lite glada nyheter framöver.  Stall Pärlhoven lever dock vidare och vi är numera på span efter en ny "pärla".  Denna gång från Sverige.

Team Hurrila

önskar alla ett riktigt Framgångsrikt och Gott Nytt År 2013!

Vi syns i hundarnas tecken!

Klassfoto.

Bild: Kati Häkli / Kontaktikoirat

Luokkakuva.

Kuva: Kati Häkli / Kontaktikoirat

Vuosi 2012 on pian loppu ja on aika muistella kulunutta vuotta.  Team Hurrilan vuosi on ollut muutosten aikaa, josta kahden perheen peruspilarin menetys on ollut todella kipeää.  Meidän aktiivinen elämä koiraharrastusten parissa alkoi Kellyn ja Pinjan kanssa ja pala historiaa on nyt poissa.  Jäljelle jäivät kuitenkin upeat muistot ja kaikki ne ihanat ihmiset, joihin olemme tutustuneet vuosien varrella.  Ilman Teitä surumme olisi ollut niin paljon raskaampi kantaa.  Lämmin kiitos!

Dellan kisaura agilityssä ja tokossa alkoi myös vuonna 2012, ura on ollut vuoroin viiniä vuoroin vettä.  Della on erittäin hyvä koira, mutta sillä on ollut huonoa tuuria.  Sosiaalisesta ja avoimesta yksilöstä on tullut epävarma ja arka.  Tilanteeseen on tultu sen jälkeen kun Dellaan kimpuun on pari kertaa agitreeneissä hyökännyt iso koira.  Dellan on nykyään vaikea keskittyä jos ympärillä on kovia ääniä ja paljon hälinää jolloin se menee "lukkoon".  Tämä ongelma on sitten seurannut meitä niin agiradoilla kuin tokokentillä, joissa kovat äänet ja nopeat liikkeet ovat saaneet Dellan lähtemään pois radalta.  Tokossa Dellalla ja minulla on tällä hetkellä kilpailukielto ja saamme apua Kontaktikoirilta Porissa.  Olen aina sanonut tehneeni Pinjan kanssa kaikki mahdolliset virheet ja että seuraavan koirani tulisi kouluttamaan oikealla tavalla...  Se työ joka minulla nyt on edessä tuntuu toisinaan toivottomalta ja olen lakkanut laskemasta kertoja jolloin olen asian takia itkenyt.  Kati Häklin avulla otamme nyt askeleen kerrallaan ja rakenamme Dellan itseluottamusta takaisin.  Uskon, että olemme molemmat (minä ja Della) melko rikki Pinjan poismenon jälkeen.  Pinja oli meidän molempien esikuva.  Toki on positiivista, että olemme saavuttaneet agilityssä kaksi 0-tulosta, molemmat 1. sijoituksella.  Kaikki ei ole sentään kai mennyt täysin metsään..?!?

Taikan ja Pasin unelma mahdollisesta agilityvaliosta on todella ottanut aimo askeleen vuonna 2012.  Taika siirrettiin medeistä mineihin Juhannuksena suoritetussa uudelleen mittauksessa ja sen jälkeen alkoi tapahtua.  Kesän aikana tuotiin kotiin kaksi hyppyserttiä ja yksi agilitysertti joista kaksi tuli voitolla ja yksi 2. sijalla.  Tavoitteena on vieläkin saada Taika ottamaan kunnon kontaktit ja vuoden lopussa on pari myös uskaltautunut osallistumaan Kontaktikoirien tottelevaisuuskoulutuksiin parantaakseen yhteistyötä agilitykentillä.  Kuka tietää vaikka pari vielä uskaltautuisi myös tottelevaisuuskisoihin..?!?

Ikävää oli myös ravihevosemme Helmin - alias Maroon Piper - kohtalo, joka ei enää ole omistuksessamme.  Helmille tuli ongelmia takajalan hankositeen kanssa.  Vaurio oli sellainen, että raviura sai jäädä ja Talli Helmikaviolla oli edessään vaikea päätös.  Tallilla ei ollut taloudellisia mahdollisuuksia pitää Helmiä "sairaseläkkeellä" ja päätös olikin lähettää Helmin ikuisille vihreille niityille.  Tällä tarinalla on kuitenkin onnellinen loppu, Helmin entinen valmentaja ja osaomistaja päätti ottaa Helmin hoitaakseen ja mahdollisesti hankkia sillä varsan.  Toivomme Suville onnea projektiin ja odotamme innolla hyviä uutisia tulevaisuudessa.  Talli Helmikavio on edelleen voimissaan ja etsiskelee nykyään uutta "Helmeä", tällä kertaa Ruotsista.

Team Hurrila

toivottaa kaikille Vauhdikasta ja Hyvää Uutta Vuotta 2013!

Nähdään koirien merkeissä!     

Camicats Kelly In Memoriam

Camicats Kelly

04.08.1998 - 10.12.2012

 

Familjens "mormor" har somnat in.

En fantastisk hund med stort hjärta.

Vem skall nu visa var skåpet skall stå..?

 

Hela Team Hurrila haltar.  Vi saknar Dig så.

Sov gott.

Camicats Kelly

04.08.1998 - 10.12.2012

 

Perheemme "mummu" on nukkunut pois.

Ainutlaatuinen koira isolla sydämellä.

Kuka nyt näyttää missä kaappi seisoo..?

 

Koko Team Hurrila ontuu.  Kaipaamme Sinua niin.

Nuku hyvin.

02.-03.12. Kelly hos Aminoff / Kelly Aminoffilla

Att livet överraskar är ingenting nytt, men då det handlar om tråkiga saker vill man gärna stå över.  På kvällen till den första advent släppte vi ut hundarna som vanligt på gården.  En snabb kisstur, då termometern visade -20 grader.  Vad som egentligen hände ute på gården under de korta minuter hundarna var ute, vet vi inte.  Kelly kom bara inte bort ifrån snön och Pasi fick bära in henne, då tassarna frös.  Väl inne tappade hon balansen och fick något som kunde liknas vid en hjärtattack.  Vi tog direkt kontakt med jourhavande veterinär i Björneborg, som bemötte oss på ett mycket vänligt och informativt sätt.  På grund av den stränga kylan hade Kellys hjärta överbelastats och veterinär Berndt Aminoff ville gärna ta in Kelly över natten för observation och provtagningar.  Idag fick vi hem Kelly med diagnosen förstorat hjärta.  Kelly har ordinerats hjärtmedicin och vätskeutdrivande läkemedel samtidigt som all form av överansträngning skall undvikas.  Nu hoppas vi att hon skall få krafterna tillbaka.

En liten hjärtpatient.

Pieni sydänpotilas.

Kun elämä yllättää se ei ole mitään uutta, mutta kun yllätykset ovat ikäviä jättäisi ne mielellään väliin.  Ensimmäisen adventin iltana päästimme koirat ulos kuten tavallisesti nopealle iltapisulle.  Mittari näytti -20 astetta.  Niiden muutamien minuuttien aikana koirien ollessa ulkona, emme tiedä mitä tapahtui.  Kelly oli jähmettynyt lumeen ja Pasi kantoi sen nopeasti sisään tassujen palellessa.  Sisällä Kelly kadotti tasapainon ja sai sydänkohtausta muistuttavan kohtauksen.  Otimme heti yhteyttä päivystävään eläinlääkäriin Porissa, joka heti ystävällisesti antoi ohjeita.  Ilmeisesti kova pakkanen oli rasittanut Kellyn sydäntä ja eläinlääkäri Berndt Aminoff halusi mielellään ottaa Kellyn yöksi tarkkailuun ja kokeiden ottoon.  Tänään saimme Kellyn kotiin ja diagnoosi oli laajentunut sydän.  Kellylle on määrätty sydänlääkettä ja nestettä poistavaa lääkitystä ja samalla kaikenlainen rasitus on kielletty.  Nyt toivomme, että Kelly saa voimansa takaisin.

17.11. Maroon Piper in action

När våra aktiviteter på hundfronten ligger lite nere p g a årstiden ser Helmi till att hålla oss igång.  Vi hade ägarträff i helgen ute hos tränare Katri Pakarinen och för första gången skulle vi få se när Katri heatade Helmi.  Det var mycket roligt att få se hur fint Helmi trivs med Katri och att vi har fått ett fungerande samarbete mellan häst och tränare.  Nu vågar vi blicka framåt.  Fortsätter allt att utvecklas enligt planerna så är siktet inställt på provstart i januari nästa år.

Helmi in action och i full mundering.

 

Helmi in action ja varusteissa.

Nyt kun on hiljaista vuodenajasta johtuen meidän koirien rintamalla, Helmi pitää meidät liikkeellä.  Meillä oli omistajatapaaminen viikonloppuna valmentaja Katri Pakarisen luona ja saimme ensimmäistä kertaa nähdä Katrin hiittaavan Helmin kanssa.  Oli todella hieno nähdä miten hyvin Helmi viihtyy Katrin kanssa ja että yhteistyö hevosen ja valmentajan välillä toimii.  Nyt uskallamme katsoa eteenpäin.  Jos kaikki menee suunnitelmien mukaan tavoitteena on koelähtö tammikuussa ensi vuonna. 

28.10. På besök hos Helmi / Helmin luona

I söndags tog vi en tur ut till ett vintrigt Kokemäki för att hälsa på Helmi igen.  Vi har försökt att besöka henne varannan vecka för att ta del av hennes utveckling och lära känna henne bättre.  Maroon Piper har ju visat sig ha ett humör utan dess like och hennes första sejour hos tränare Ketola blev endast ett par veckor, då Helmi hellre serverade sparkar och visade tänderna åt honom än samarbetade.  Kanske är det det franska blodet i henne som gett henne ett mycket personligt temperament...  Helmi väljer sina "människor" och med värdefull bakgrundsinformation från en före detta kvinnlig tränare, börjar vi få en bild av Helmi och hennes beteende.  Helmi står nu hos tränare Katri Pakarinen, en trevlig ung tjej från östra Finland.  De verkar ha funnit varandra och både träning och dagliga bestyr fungerar utan större besvär.  Katri är mycket nöjd med hur Helmi rör sig.  Helmi vet också mycket väl vad det handlar om ute på travbanan, då Katri berättade att Helmi gärna vill sätta iväg direkt när man voltar upp henne för start.  En stor häst med mycket ben och brinnande iver har resulterat i galopp, men med god träning och Katris handlag börjar även den biten fungera.  Helmi hade dessutom haft oturen att få en släng av hästinfluensa i förra veckan.  Dels är det på grund av årstiden, dels säkert också till viss del beroende på att hon redan bytt stall två gånger på kort tid efter att under fyra års tid ha bott på ett och samma ställe.  Vi har dock ingen panik med att starta Helmi.  Det viktigaste just nu är att hon blir frisk och att vi har ett samarbete mellan häst och tränare som fungerar.  Det känns som vi är på rätt väg nu.  Jättekul!

 

Maroon Piper alias Helmi.

Maroon Piper eli Helmi.

Kävimme viime sunnuntaina taas Kokemäellä katsomassa Helmiä ihanassa talvisäässä.  Olemme yrittäneet käydä Helmin luona joka toinen viikko seuramassa Helmin kehitystä ja tutustumassa Helmiin paremmin. Maroon Piperillä on aikamoinen luonne ja hevosen ensimmäisessä paikassa, Ketolan valmennuksessa se oli vain pari viikkoa, koska Helmi tarjosi mieluummin kaviota ja puri kuin teki yhteistyötä Kaukon kanssa. Ehkä Helmin temperamentti osittain johtuu neidin ranskalaisesta verestä...  Helmi valitsee "ihmisensä" ja Helmin entiseltä naisvalmentajalta olemme saaneet arvokasta taustatietoa, jolla kuva Helmistä hevosena ja sen käytöksestä pikkuhuljaa muodostuu.  Helmi asuu tällä hetkellä valmentaja Katri Pakarisen tallissa.  Katri on todella mukava nuori nainen Itä-Suomesta.  Katrin kanssa valmennus ja päivittäiset askareet ovat toimineet hyvin ja tuntuu, että heistä tulee hyvä parivaljakko.  Katri on todella tyytyväinen Helmin liikkumiseen.  Helmi tietää myös hyvin mistä on kyse kun ollaan raviradalla, koska Katrin mukaan Helmi on heti valmis lähtöön volttitreeneissä.  Ongelmana on Helmin iso koko, kuumma luonne ja levottomat jalat, tuloksena laukka.  Oikealla valmennuksella ja Katrin hyvässä käsittelyssä kaikki alkaa kuitenkin sujua.  Viime viikolla Helmillä oli myös hevosflunssa.  Johtui varmasti osaksi vuodenajasta, mutta osaksi myös siitä, että Helmi on vaihtnut tallia lyhyessä ajassa asuttuaan sitä ennen neljä vuotta samassa paikassa.  Meillä ei ole mitään paniikkia saada Helmiä vielä kisaamaan.  Tärkintä on tällä hetkellä, että Helmi paranee ja yhteistyö hevosen ja valmentajan välillä toimii.  Tuntuu, että ollaan menossa oikeaan suuntaan.  Kivaa!
 

21.10. I lära hos Timo Liuhto / Timo Liuhton opissa

I söndags besökte vi för första gången Janitas och Jaakkos träningscenter Purina Areena i Kaarina.  En helt fantastisk hall, varm och med en botten mjuk som mossa.  Hela hallen genomströmmades av optimism.  Skyltar med tänkvärda visdomsord hängde på väggarna tillsammans med enorma banderoller med bilder av bl a Janita och Jaakko, Hitti och Zen från många av deras storhetsstunder på agilitybanorna runt om i världen.  Det var som att kliva in i ett agilityns mekka och det var inte utan att man kände sig en smula andäktig.  Pasi och jag hade haft turen att bli erbjudna ett par restplatser på den kurs som anordnats av Raumos Bruks- och Sällskapshundsklubb (RKS).  Kursen leddes av Timo Liuhto och vi hade tid mellan kl. 14:00-16:00.  Banan bestod av 29 hinder och innehöll bl a manöver som "tysken", flip och twist.  Både Pasi och jag insåg att vi har en hel del rörelser att träna upp både smidigheten och säkerheten i...  Timo var mycket pedagogisk och man förstod mycket väl vikten av rätt avstamp, linjer och landningar samt idén att kunna föra hunden på ett smidigt sätt mellan hinder genom att avväga rytm och tajming.  Vi fick många goda tips, framförallt fick jag alternativa vägval i och med Dellas osäkerhet vid vissa hoppmoment.  Jag fick även rekommendation att ta kontakt med Janita, som tydligen tycker om hundar med lite speciella egenheter på banan.  Dessutom rekommenderade Timo att låta en osteopat titta på Della, då han misstänkte att det kan finnas låsningar i kroppen på henne som en fysioterapeut inte hittar.  Timo påpekade att en hund inte med flit undviker att göra en viss rörelse, det finns alltid en bakomliggande orsak.  Taika har ju inte detta problem, tvärtom!  Hon tar gärna några extra hinder på vägen utöver de hon skall...  Kort sagt, vi hade en mycket givande och trevlig eftermiddag som absolut gav mersmak!

Ett nöjt par.

Tyytyväinen koirakko.

Viime sunnuntaina vierailimme ensimmäistä kertaa Janitan ja Jaakon Purina Areena-hallissa Kaarinassa.  Aivan loistava halli, lämmin ja pohja pehmeä kuin sammal.  Koko halli huokui positiivisuutta.  Hallin seinissä roikkui hyviä viisautta sisältäviä kylttejä ja suuria banderolleja joissa oli kuvia Janitasta ja Jaakosta, Hitistä ja Zenistä ja heidän monista suurista hetkistä agilityradoilla ympäri maailmaa.  Tuntui kuin olisimme saapuneet agilityn mekkaa ja olo oli hyvin nöyrä.  Pasilla ja minulla oli onnea kun saimme ylimääräiset paikat Rauman Käyttö- ja Seurakoirat ry:n (RKS) varaamalle kurssille.  Kouluttajana toimi Timo Liuhto ja meillä oli aika klo 14:00-16:00.  Radalla oli 29 estettä ja ohjaaminen sisälsi sellaisia ohjausliikkeitä kuin "saksalainen", flippi ja twisti.  Sekä Pasi että minä huomasimme, että meillä oli paljon treenattavaa liikkeiden joustavuudessa ja varmuudessa...  Timo oli erittäin pedagoginen ja ymmärsimme hyvin oikean ponnistuspaikan, hyppylinjan ja laskeutumisen tärkeyden, samoin kuin idean miten ohjata koiraa joustavasti ja oikea-aikaisesti hyvällä rytmillä esteille.  Saimme monia hyviä neuvoja, ennen kaikkea sain eri vaihtoehtoja miten ohjata Dellaa epävarmoissa hyppykohdissa.  Sain myös suosituksen ottaa yhteyttä Janitaan, hän ilmeisesti pitää koirista, joilla on hieman "poikkeava" käytös radalla.  Lisäksi Timo suositteli Dellalle osteopaattia, koska hän epäili Dellalla olevan lukkiutumia kropassa joita ei fysioterapiassa löydy.  Timo painotti, että koira ei tahallaan vältä tiettyjä liikkeitä vaan niihin löytyy aina syy.  Taikalla ei ole näitä ongelmia, päinvastoin!  Taika suorittaa mielellään muutaman ylimääräisenkin esteen joita ei pitäisi...  Lyhyesti sanoen, meillä oli erittäin mukava ja antoisa iltapäivä, joka ehdottomasti lisäsi halua oppia enemmän!

16.10. Della i hundskolan / Della koirakoulussa

Nu har matte äntligen tagit sig i kragen och anmält Della till en kurs i lydnad.  Efter sommarens allt annat än lyckade tävlingsinsatser på lydnadsfronten behöver vi få proffessionell hjälp.  Jag tog kontakt med Kontaktikoirat i Björneborg, där man ordnade en plats åt oss fastän kurserna redan påbörjats.  En eloge till Kati Häkli för ett jättetrevligt bemötande och fin service!  Della är placerad i en fortsättningskurs för lydnadens Nybörjarklass och igår deltog vi för första gången och visst var det lite nervöst till en början.  Det märks att Della inte är van att träna i grupp och huvudet gick som en propeller på henne.  Speciellt en härligt lugn och lufsig berner sennen var mycket skrämmande i Dellas ögon.  Dellas tre övriga kurskamrater är av samma storlek som hon själv eller mindre.  Alla hundarna var lugna och snälla, vilket betyder mycket för oss då vi måste jobba med Dellas självförtroende.  Det är där det brister för oss för tillfället.  Det roliga var dock att Della utförde de rörelser som krävdes av henne och vissa saker dessutom riktigt bra.  Jag ser verkligen fram emot nästa tisdag.  Hemläxa har vi också fått.  Det ena är att träna stå under marsch, där målet är att få Della att stanna utan att jag markerar någonting med handen.  Här fick jag nya träningstips.  Det andra är det första steget inför den kommande apporteringen.

 

Familjens skolelev.

Perheen oppilas.

Emäntä on vihdoinkin ottanut itseään niskasta kiinni ja ilmoittanut Dellan toko-kurssille.  Tarvitsen ammattilaisen apua meidän ongelmiin kesän ei niin hyvin sujuneiden kokeiden jälkeen toko-rintamalla.  Otin yhteyttä Kontaktikoiriin Porissa, josta löytyi vapaa paikka vaikka kurssit olivat jo alkaneet.  Erikoiskiitokset Häklin Katille todella mukavasta vastaanotosta sekä hienosta palvelusta!  Della pääsi Alokasluokan (ALO) jatkokurssille ja toissapäivänä osallistuimme ensimmäisen kerran pikkasen jännittyneinä.  Huomattiin, ettei Della ole tottunut ryhmätreeneihin ja pää pyöri kuin pieni potkuri.  Ihanan rauhallinen berninpaimenkoira oli erityisen pelottava Dellan mielestä.  Muut koirat olivat samankokoisia tai pienempiä kuin Della.  Kaikki olivat rauhallisia ja kilttejä, todella hyvä asia meille koska meidän pitää saada Dellan itseluottamus kuntoon.  Siinä on meidän isoin ongelma tällä hetkellä.  Hauskinta oli kuitenkin, että Della teki mitä häneltä vaadittiin ja jotkut liikkeet se suoritti vielä todella hyvin.  Odotan jo innokkaasti ensi tiistaita.  Kotiläksyä olemme myös saaneet.  Toinen on seisominen seuraamisen yhteydessä, jossa tavoite on saada Della pysähtymään ilman minun nykyistä pientä käsimerkkiä.  Tästä sain uusia treenivinkkejä.  Toinen on tulevan noudon ensiaskel.

23.09. Match Show, Ulvila

Pasis och Taikas framgångar fortsätter.  Denna gång i utställningsringen på dagens inofficiella hundutställning i Ulvila.  Taika blev trea bland de små vuxna hundarna som försetts med blått band.  Grattis!  Della fick rött band men blev inte placerad i sluttävlingen.

Taikas vinstskörd.

Taikan palkintosato.

Pasin ja Taikan menestys jatkuu.  Tällä kertaa päivän match show:ssa Ulvilan Massin Majalla.  Taika tuli kolmanneksi pienten aikuisten koirien sinisessä ryhmässä.  Onnea!  Della sai punaisen nauhan, mutta ei sijoittunut loppukilpailussa.

Maroon Piper

En flickdröm har blivit sann.  Idag var Pasi och jag och bekantade oss med den travhäst som vi numera är delägare i.  Hon heter Maroon Piper och är ett fyraårigt fuxfärgat sto med franskamerikansk stam, pappa heter Fakir Lavec och mamma Ynica.  Maroon Piper - Helmi till vardags - står uppstallad i Kokemäki, där hon också tränas.  Den stora frågan är nu var Team Hurrila befinner sig nästa midsommar - på agilitytävlingarna i Kaarina eller på travtävlingarna i Kokemäki..?

En blivande stjärna?

 Tuleva tähti?

Pikkutytön unelmasta tuli totta.  Pasi ja minä kävimme tänään tutustumassa ravihevoseen, josta omistamme osuuden.  Hevosen nimi on Maroon Piper ja se on neljävuotias punarautias tamma ranskalais-amerikkalaisesta taustasta, isä Fakir Lavec ja äiti Ynica.  Maroon Piper - lempinimellä Helmi - asuu Kokemäellä, missä myös treenaa.  Suurin kysymys onkin nyt missä Team Hurrila viettää ensi vuoden Juhannus - Kaarinassa agilitykisoissa tai Kokemäellä Juhannusraveissa..?

16.09. Taika 7 år / Taika 7 vuotta

Camicats Twister - alias Taika - följde Dellas exempel och passade på att fylla år hon också under vår Ålandsvistelse.  Grattis Taika, familjens galenpanna!  Du är vårt eviga yrväder!

Söndagen ägnade vi åt att köra runt på ön i ett härligt väder med sensommarkänsla.  På väg ut mot Eckerö stannade vi till och promenerade på klipporna för fotografering med havet i bakgrunden.  Fantastiskt vackert och rofyllt.  Sådana här stunder vill man bara hålla kvar...

 

Yrvädret Taika.

Taika, perheen "pyörremyrsky".

Camicats Twister - eli Taika - seurasi Dellan esimerkki ja täytti myös vuosia Ahvenanmaan vierailulla.  Onnea Taika, perheen "rämäpää"!  Olet meidän ikuinen pyörremyrsky!

Sunnuntaina ajelimme ympäri saarta ihanassa säässä myöhäiskesätunnelmissa.  Eckerön suunnalla pysähdyimme kallioille kävelylle ja kuvasimme meri taustana.  Todella kaunista ja rauhallista.  Tällaiset hetket haluaa säilyttää muistoissa...

15.09. Della 3 år & ÅBSK, Åland / Della 3 vuotta & ÅBSK, Ahvenanmaa

Della fyllde tre år i lördags och det firade vi grundligt genom att göra tre solklara diskningar på ÅBSK:s tävlingar i Torp utanför Mariehamn. Domare för dagen var svenska Emma Berg, som hade planerat mycket trevliga och fartfyllda banor (två agility och en hopp) med hinderavståndet sju meter mellan hindren!  Det blev alltså till att springa av!  Della vägrade ut sig på två av banorna och valde fel väg på en.  Den första banan där vi vägrade ut oss grämer mig nog faktiskt.  Vi startade först av alla och kontakthindren gick enligt skolboken (inklusive gungan!).  Tredje sista hindret utgjordes av påsen som var rejält våt efter föregående dags oväder med storm och regn.  Della gick in i den men kom helt enkelt inte igenom.  Efter tre hopplösa försök att "borra" sig igenom påsen fick vi hjälp av en gullig banarbetare och en dyngsur sheltieflicka sköt ut ur påsen som en raket.  Det var inte bara Della som hade problem med påsen och slutresultatet för minihundarna i Klass 1:s första tävling blev endast ett godkänt resultat.  Annars var det de långa avstånden mellan hindren som ställde till det.  Matte hann helt enkelt inte med och med den fart Della fick upp sprang hon förbi hinder - kort sagt p g a kommunikationsbrist!  Glädjeämnet för dagen var dock gungan, som fanns med på båda agilitybanorna och genomfördes med en helt annan säkerhet än tidigare.  Det var som Dan Lindholm (ÅBSK) påpekade att "pusselbitarna" börjar falla på plats!  För första gången på länge har jag lite samma känsla...

Taika och Pasi hade också tre starter och inledde lika starkt som Della och jag med två diskvalificeringar.  Den sista agilitytävlingen för dagen gav dock resultat även om det inte var något att direkt hänga i julgranen.  Alla kontakter utom gungan var helt åt skogen samtidigt som en lite för slarvig bakomskärning vid upploppstunneln resulterade i en vägran och paret kom i mål med 15 fel.  Resultaten var verkligen inget att hurra över denna gång, men helgen i övrigt var desto trevligare i glada vänners lag.  Nu ser vi fram emot Eckerö i januari 2013.  Då ska vi nog visa att vi kan något också!

Födelsedagsbarnet Camicats Della.

Synttärisankari Camicats Della.

Della täytti viime lauantaina kolme vuotta ja sitä me juhlimme perusteellisesti tekemällä kolme selkeää hylkyä ÅBSK:n kisoissa Torpissa Maarianhaminan laidalla.  Tuomarina toimi ruotsalainen Emma Berg jonka radat olivat hauskoja ja vauhdikkaita (kaksi agilityä ja yksi hyppäri) seitsemän metrin esteväleillä!  Niissä sai sitten juosta!  Dellan hylyistä kaksi tuli kielloista ja yksi virheellisestä radasta.  Ensimmäisen radan kiellot harmittavat minua todella.  Starttasimme ensimmäisenä ja kaikki kontaktiesteet suoritettiin kuin koulukirjasta (mukaan lukien keinu!).  Kolmanneksi viimeinen este oli pussi, joka oli todella märkä edellisen myrskyisen päivän sateen jäljiltä.  Della yritti epätoivoisesti suorittaa esteen, mutta ei vain päässyt läpi.  Kolmen läpimenoyrityksen jälkeen saimme apua mukavalta ratatyöntekijältä ja läpimärkä shelttityttö ampui läpi pussin kuin raketti.  Della ei ollut ainoa jolla oli ongelmia pussin kanssa A-kisassa, lopputuloksena vain yksi tulos minien ykkösluokassa.  Muut ongelmat johtuivat pitkistä esteväleistä.  Emäntä ei yksinkertaisesti ehtinyt Dellan vauhtiin mukaan ja tyttö juoksi esteiden ohi - lyhyesti sanoen "kommunikaation puute"!  Päivän ilon aihe oli kuitenkin keinu, joka oli molemmilla agilityradoilla ja Della suoritti ne aivan toisenlaisella varmuudella kuin aikaisemmin.  Kuten Dan Lindholm (ÅBSK) totesi, "palapelin palat" alkavat loksahtaa paikoilleen!  Ensimmäistä kertaa minullakin oli sama tunne.

Taikalla ja Pasilla oli myös kolme starttia ja hekin avasivat kisat kahdella hylyllä.  Päivän viimeiseltä agilityradalta tuli kuitenkin tulos, mutta ei mikään mainittava.  Kaikki kontaktit keinua lukuunottamatta epäonnistui ja lisäksi vielä kielto putken takaleikkauksessa loppusuoralla ja pari pääsi maaliin 15 virhepisteellä.  Tuloksissa ei ollut mitään hurrattavaa tällä kertaa, mutta viikonloppu oli muuten todella mukava hyvien ystävien seurassa.  Nyt on katseet kohti Eckeröä tammikuussa 2013.  Silloin toivottavasti näytämme, että osaamme myös jotain!

02.09. RKS och DM, Raumo / RKS ja PiirM, Rauma

Om gårdagens lydnadsprov gick i moll var dagens agilitytävlingar för Klass 3 i Raumo helt klart mera durbetonade.  Taika och Pasi var paret för dagen och de hade en hopp- och en agilitytävling på programmet.  Tävlingarna utgjorde dessutom Satakuntas Kenneldistrikts Distriksmästerskap, vilket helt klart satte lite extra krydda på dagen.  Domare var Anders Virtanen, vars banor var både roliga och fartfyllda.  Taika och Pasi inledde helt strålande och tog hem, inte bara segern, utan även ett HOPPCERTIFIKAT i hopptävlingen!  Det här är nu parets andra hoppcertifikat och håller trenden i sig så kanske familjen får sin första hoppchampion nästa år!  Nästa bana slutade tråkigt nog i DISK efter ett snöpligt förarfel efter endast tre hinder.  Detta innebar att paret inte hade någon chans i DM, då två godkända resultat krävs för en DM-placering. Bättre lycka nästa år! 

Stolta vinnare.

Ylpeät voittajat.

Jos eilinen tottelevaisuuskoe meni mollivoittoisesti oli päivän kolmosluokan agilitykisat Raumalla selvästi positiivisempi.  Päivän pari oli Taika ja Pasi ja heidän ohjelmassa oli sekä hyppy- että agilitykisa.  Kisat olivat samalla Satakunnan Kennelpiirin Piirinmestaruuskisat, mikä toi startteihin lisää maustetta.  Tuomarina toimi Anders Virtanen, jonka radat olivat sekä hauskoja että vauhdikkaita.  Taika ja Pasi aloittivat aivan loistavasti ja veivät voiton ja saivat myös HYPPYSERTIFIKAATIN hyppykisasta!  Tämä oli jo parin toinen hyppysertifikaatti ja jos trendi jatkuu me saamme ehkä perheeseen ensimmäisen hyppyvalion ensi vuonna!  Seuraava rata päättyi valitettavasti hylkyyn neljännellä esteellä johtuen harmillisesta ohjausvirheestä.  Se tarkoitti myös, ettei parilla ollut mahdollisuuksia piirinmestaruuskisoissa, jossa tarvittiin kaksi hyväksyttyä tulosta.  Parempi tuuri ensi vuonna!   

01.09. Lydnadsprov, Säkylä / Toko-koe, Säkylä

Ibland går det bara inte som man tänkt sig även om förhoppningarna varit de bästa.  På höstens första officiella dag tog vi bilen till Säkylä, där Ketterä-Team arrangerade lydnadsprov för alla klasser.  Della var anmäld till Nybörjarklassen och deltagarantalet i klassen var nio stycken.  Domare var mycket trevliga och ödmjuka Ilkka Stén, som efter det inledande tillgänglighetstestet gav oss hela åtta poäng trots Dellas mycket tveksamma och distanserade hälsning.  När sedan platsliggandet satt mitt i prick kände jag mig riktigt på hugget.  Della var dock för dagen inte av samma åsikt även om de inledande rörelserna gav mycket fina poäng.  När sedan Dellas bravur inkallning stod på tur tyckte damen att det räckte och ville inte längre sitta vid sidan och försökte dessutom lämna provområdet.  Efter upprepade försök att få Della tillbaka till den utmärkta platsen för inkallning utan resultat, var jag själv av den åsikten att vi avbryter provet.  Ilkka Stén var även han mycket tålmodig och lät mig försöka ännu ett par gånger innan han avbröt det hela och jag lämnade moloken tävlingsplanen.  Det skall erkännas att jag var riktigt besviken, då jag inte har en aning om vad detta beteende berodde på.  Det kan eventuellt har varit rösten hos personen som gav instruktionerna under provets gång.  Kommandona var relativt barska och när man har sheltie så vet man att det inte alltid behövs så mycket mer...  För en gångs skull kändes det dock skönt att höra att det var flera som undrade vad som hände, då vi hade riktigt fina poäng på gång.  Tanken på en border collie eller groenendal fick sig återigen en ordentlig kick...  Samtidigt är jag fortfarande glad att det finns effektiv hårfärg att täcka de gråa hår jag ständigt får med min underbara men komplicerade Della-fröken!

Dagens poäng innan domaren avbröt provet:

Tillgänglighet:  8 x 1 = 8 poäng
Platsliggande:  10 x 3 = 30 poäng
Linförighet:  9 x 2 = 18 poäng
Fritt följ:  6 x 4 = 24 poäng
Ligg under marsch:  7 x 2 = 14 poäng

Platsliggande.

 

Paikalla makaaminen.

 

Linförighet.

 

Seuraaminen kytkettynä.

 

Avslutet på en lyckad rörelse.

 

Onnistuneen liikkeen lopetus.

Aina se ei vain mene niin kuin on ajatellut vaikka odotukset olivat korkealla.  Syksyn ensimmäisenä virallisena päivänä menimme Säkylään, missä Ketterä-Team järjesti kaikkien luokkien toko-kisat.  Della osallistui Alokasluokkaan, jossa oli kaikkiaan yhdeksän koirakkoa.  Tuomarina toimi todella mukava ja miellyttävä Ilkka Stén, joka antoi meille luoksepäästävyydestä kahdeksan pistettä Dellan varautuneisuudesta huolimatta.  Kun paikalla makaaminen meni ihan nappiin tunsin olevani todella iskussa.  Della ei tosin tuntunut olevan aivan samaa mieltä vaikka alustavat liikkeet antoivat hienot pisteet.  Kun Dellan bravuuri, luoksetulo, oli vuorossa, neidin mielestä nyt sai riittää.  Della ei tullut enää kunnolla sivulle ja halusi pois kehästä.  Muutaman sivulletuloyrityksen jälkeen olin sitä mieltä, että keskeytämme kokeen.  Myös Ilkka Stén oli todella kärsivällinen ja antoi meidän yrittää useasti ennen kun hänkin päätti keskeyttää koko homman ja jätin pettyneenä Dellan kanssa kehän.  Täytyy tunnustaa, että se oli kova isku, koska minulla ei ole aavistustakaan mistä Dellan käytös johtui.  Voi olla, että liikkeenohjaajan ääni oli syynä tähän.  Käskyt olivat suhteellisen kovia ja kun kyseessä on sheltti, se ei vaadi enempää...   Kerrankin tuntui kuitenkin hyvältä, että muutkin ihmettelivät mitä tapahtui koska tulossa oli hyvät pisteet.  Ajatus border colliesta tai groenendalista sai taas kunnon "potkua"...  Toisaalta olen edelleen iloinen siitä, että on olemassa hyviä hiusvärejä, jotka peittävät harmaat hiukseni, joita ihana, mutta arvoituksellinen Della-neiti jatkuvasti antaa minulle! 

Päivän pisteet ennen keskeytystä:

Luoksepäästävyys:  8 x 1 = 8 pistettä
Paikalla makaaminen:  10 x 3 = 30 pistettä
Seuraaminen kytkettynä:  9 x 2 = 18 pistettä
Seuraaminen taluttimetta:  6 x 4 = 24 pistettä
Maahanmeno seuraamisen yhteydessä:  7 x 2 = 14 pistettä

26.08. Utan anmärkning / Puhtaat paperit

Igår var vi med Della till Nakkila, där den lokala Tibetanska Spanielföreningen anordnade allmän hälsoundersökning av ögon, knän och hjärta av legitimerad veterinär.  Jag hade beställt tid för kontroll av ögon och hjärta, då vår egen veterinär i Raumo utvärderat Dellas knän tidigare i år med utmärkta resultatet 0.  Naturligtvis var det lite pirrigt inför ögonundersökningen, men Della skötte sig utmärkt både när hon fick de obligatoriska ögondropparna före undersökningen och under själva kontrollen av ögonen en dryg halvtimme senare.  Ögonen uppvisade inga tecken på ärftliga sjukdomar.  Däremot har Della pigmentfläckar inne i båda ögonen, men de är helt ofarliga har uppstått redan i fosterstadiet och påverkar inte synen på något sätt.  Hjärtat slog också som det skall och inga tecken på biljud registrerades. 

Friska ögon och bra hjärta.

 

 

Terveet silmät ja hyvä sydän.

Kävimme eilen Nakkilassa Dellan kanssa, jossa Nakkilan Tiibetinspanielit ry järjesti koirien terveystarkastuspäivän.  Päivä sisälsi mahdollisuuden silmien ja polvien tutkimukseen ja sydämen kuunteluun.  Tarkastukset suoritti Suomen Kennelliiton hyväksymä eläinlääkäri.  Olin tilannut Dellalle silmien ja sydämen tarkastukset, koska Dellan polvet tutki oma eläinlääkärimme Raumalta aikaisemmin tänä vuonna tuloksena 0.  Jännitin tietysti silmätutkimusta hieman, mutta Della käyttäytyi hienosti saadessaan tarvittavat silmätipat ennen tutkimusta sekä itse silmätutkimuksen aikana noin puoli tunti myöhemmin.  Silmissä ei havaittu perinnöllisiä silmäsairauksia.  Tosin Dellan silmissä on vaarattomia pigmenttipisteitä, jotka ovat tulleet sikiövaiheessa ja eivät vaikuta koiran näköön.  Sydänäänet olivat myös normaalit ja eikä oireita vajaatoiminnasta löytynyt.  
 

17.-19.8. Agility.ax rf, Åland / Ahvenanmaa

Årets andra Ålandsresa.  Denna gång under klart gladare omständigheter än det vi var med om i våras, då Pinja lämnade oss så olyckligt.  Vädret var dessutom på topp förutom på söndag morgon, då himlens portar öppnade sig och regnet vräkte ner under förstaklassarnas start.  Agility.ax hade återigen anordnat trevliga och välorganiserade tävlingar och domarna kom från både Finland, Anders Virtanen, och Sverige, Marianne Fernström.  Anders stod för tekniken och Marianne för farten, kort sagt mycket roliga och varierande banor.

Della började tävlingshelgen helt lysande med enda felfria prestationen bland fem ekipage på Marianne Fernströms inledande hoppbana.  Resten av helgen gick mindre bra i och med att gungan återigen ställde till det för oss och de fyra resterande tävlingarna slutade i solklara diskningar.  Trots detta gjorde Della många fina insatser genom att självständigt gå in i slalomet, ta kontakterna och springa i hällregn utan protester.  Jag har dessutom fått många fina tips på hur jag kan träna gungan från olika personer och jag kommer inte att ge upp.  Jag har bara inte riktigt fått grepp om min "unga dam" ännu, men den dagen då jag får det hoppas jag kunna visa vad Della faktiskt kan.

Taika inledde helgen lika strålande som Della och tog också hem segern i Fernströms hopptävling.  Detta innebar också att Taika knep sitt andra certifikat, denna gång med attributet HOPP!  Det här året har verkligen varit fantastiskt för Pasis och Taikas del.  Det är fortfarande starten och kontakterna som är Taikas stötestenar och jag hoppas att de senaste månadernas framgångar skall sporra Pasi till att hårdträna just de här momenten.  Taikas slutsaldo efter vinstloppet blev två diskningar, en sjätte och en tionde plats.

En mycket trevlig helg, som dessvärre slutade med att bilen inte startade när vi skulle köra av båten i Åbo.  Tack och lov fick vi snabbt hjälp och kunde köra lugnt hem en halvtimme senare.  Våra Ålandsresor börjar verkligen bli riktiga "äventyrsresor", men trots vissa problem på vägen kommer vi snart att besöka ön med alla trevliga människor igen.

Glädjen att lyckas!

Onnistumisen iloa!

Vuoden toinen kisareissu Ahvenanmaalle.  Tällä kertaa iloisimmissa merkeissä kuin keväällä kun Pinja niin surullisesti jätti meidät.  Sää oli loistava, paitsi sunnuntai aamulla, jolloin taivaan portit aukenivat ja vettä tuli kaatamalla ykkösluokan starttien aikana.  Agility.ax oli jälleen järjestänyt mukavat ja hyvät kisat ja tuomarit tulivat sekä Suomesta, Anders Virtanen, että Ruotsista, Marianne Fernström.  Andersin radat vaativat tekniikkaa ja Mariannen vauhtia, lyhyesti sanoen erittäin hauskoja ja erilaisia ratoja.

Della aloitti kisaviikonlopun aivan loistavasti ainoalla virheettömällä ratasuorituksella viidestä koirakosta Marianne Fernströmin hyppyradalla.  Viikonloppu jatkui vähemmän onnistuneesti koska keinu aiheutti taas meille ongelmia ja kisaviikonlopun neljä viimeistä kisaa päättyi selviin hylkyihin.  Siitä huolimatta Della teki hienoja suorituksia, kuten hienot itsenäiset pujottelut, hyvät kontaktit ja kisasi kaatosateessa ilman protesteja.  Muuten sain paljon hyviä treenivinkkejä eri ihmisiltä miten treenata keinua, enkä aio antaa periksi.  En vain vielä ole saanut selvää miten minun "nuori neiti" oikein toimii, mutta kun ratkaisu löytyy toivon pääseväni näyttämään mitä Della todella osaa.

Taika aloitti viikonlopun yhtä hienosti kuin Della ja vei myös voiton Fernströmin hyppyradalla.  Tämä tarkoitti myös, että Taika sai ensimmäisen HYPPYSERTIFIKAATIN!  Tämä vuosi on tosiaan ollut huippu Pasille ja Taikalle.  Taikan kompastuskiviä ovat edelleen startti ja kontaktit ja toivon, että viime kuukausien onnistumiset saavat Pasin innokkaasti treenaamaan niitä.  Taikan loppusaldo oli kaksi hylkyä, 6. sija ja 10. sija.

Todella mukava viikonloppu joka tosin päättyi siihen, että auto ei suostunut starttaamaan enää kun olimme ajamassa pois laivasta Turun satamasta.  Onneksi saimme nopeasti apua ja voimme jatkaa matkaa puoli tuntia myöhemmin.  Meidän Ahvenanmaan matkat alkavat olla todellisia "seikkailuja", mutta siitä huolimatta aiomme palata taas pian ja tavata jälleen kaikkia mukavia ihmisiä. 

05.08. WOFF, Vöyri / Vörå

En intensiv helg i Vörå avslutades med två agilitytävlingar för alla klasser på söndagen, där B-tävlingen också utgjorde kvalet till Sheltiemästerskapsfinalen senare samma dag.  Tyvärr, finns det inte särskilt mycket mera att säga än att det inte riktigt gick som vi planerat.  Dellas stötesten på första banan var gungan, vilken unga fröken numera vägrar att gå upp på.  På träning fungerar det bra, men på tävling går det troll i det hela.  Det är en klen tröst att veta att jag inte är ensam om problemet även om domare Eija Berglund också uppmärksammade det, då hon ändrade sin banplanering på bana B genom att utesluta gungan på den.  Hon ville inte se flera "flyggungor", vägringar eller andra "krypövningar" den dagen så hon bad oss alla gå hem och träna gungan, men först efter det att vi haft riktigt roligt på Eijas "gungfria" B-bana.  Jag tänkte direkt att nu har vi chansen att göra en riktigt bra insats, då det dessutom fanns påsen och fem tunnlar på banan.  Della var dock av en annan åsikt och nu var det istället påsen som hade fel färg och hon vägrade blankt att gå in i den...  Hjälp!  Den som har nyckeln till hur min hund tänker får gärna komma och öppna den dörren...  Kul hade vi ändå och inte mindre roligt blev det av att Eija Berglund bad Pasi komma ut på banan efter Dellas och min målgång.  Pasis 50-årsdag till ära bjöd Vörånejdens Hundklubb på en härlig bricka med läckra smörgåsar och två chokladbakelser och en vacker bukett med augustiträdgårdens blomster.  Efter detta blev det sång på svenska för en mycket tagen jubilar!  STORT TACK till Eija som såg till att arrangera detta efter en liten vink från mig dagen innan.  Det uppskattades verkligen!  Hjärtligt tack också till Ninna och Dan för "bubbeldrickan"!  Uppvaktningen till trots lyckades inte heller Pasi och Taika kvalificera sig till Sheltiemästerskapsfinalen.  Bana A gav resultat men inte en kontakt togs och resultatet blev 15 fel och en blygsam 23:e plats.  B-banan gick bra till en början, men en tunnel lyckades ställa till det i och med att Taika valde fel ingång och dagen slutade med DISK.  Suck!  Ett varmt tack till Anne, Sissi och Katla för jättetrevligt resesällskap!  Det här måste vi göra om!

Dagens jubilar.

Päivän sankari.

Tapahtumarikas viikonloppu Vöyrissä päättyi sunnuntaina kaikkien luokkien kahteen agilitykisaan, joista B-kisa oli myös Shelttimestaruuskisan karsintarata.  Valitettavasti, mikään mennyt kuin Strömsössä.  Dellan kompastuskivi ensimmäisellä radalla oli keinu, mihin nuori neiti nyt kieltäytyi menemästä.  Treeneissä keinu toimii, kisatilanteessa ei.  Pieni lohdutus on, ettemme ole ongelman kanssa yksin, tämän huomasin myös tuomarimme Eija Berglund, joka muutti B-radan suunnitelmaa poistamalla siitä keinun.  Hän ei halunnut nähdä enempää "lentokeinuja", kieltäytymisiä tai muita "ryömintäharjoituksia" sinä päivänä vaan kehoitti meitä menemään kotiin harjoittelemaan keinua, mutta vasta sen jälkeen kun olemme pitäneet hauskaa hänen "keinuvapaalla" radalla.  Ajattelin heti, että nyt meillä on mahdollisuus tehdä hyvä suoritus kun radalla oli pussi ja viisi putkea.  Della oli toista mieltä ja nyt oli vaihteeksi pussi väärään värinen ja Della kieltäytyi täysin suorittamasta sitä...  Apua!  Se joka osaa kertoa miten minun koirani ajattelee saa mielellään tulla kertomaan siitä.  Hauskaa meillä oli kuitenkin, eikä sitä ainakaan vähentänyt se, että Eija Berglund pyysi Pasia radalle minun ja Dellan maaliin tulon jälkeen.  Pasin 50-vuotispäivän kunniaksi Vöyrinseudun Koirakerho tarjosi Pasille herkulliset voileivät ja suklaaleivonnaiset hopeavadilla sekä hienon elokuisen kukkakimpun.  Tämän jälkeen kaikki lauloivat 'Paljon Onnea' ruotsiksi todella otetulle päivänsankarille.  ISOT KIITOKSET hienoista järjestelyistä Eijalle, joka sai muuten pienen vihjeen minulta lauantaina.  Arvostamme tätä elettä todella paljon!  Sydämelliset kiitokset myös Ninnalle ja Danille "kuplivasta vedestä"!  Huomionosoitus ei valitettavasti auttanut Pasia ja Taikaa Shelttimestaruusfinaaliin.  Rata A, ei kontakteja josta 15 virhepistettä ja "häpeällinen" 23. sija.  B-rata alkoi hienosti, mutta Taikan syöksyminen väärään putken päähän loppuosassa ja päivä päättyi hylkyyn.  Lämmin kiitos Annelle, Sissille ja Katlalle erittäin mukavasta matkaseurasta!  Tämä täytyy ottaa uusiksi!

04.08. Toko-koe, Vöyri / Lydnadsprov, Vörå

Jag har länge tänkt att det skulle vara roligt att tävla i lydnad igen efter ett uppehåll på över fem år.  Tyngdpunkten har dock legat på agilityn så jag anmälde Della och mig utan några större förväntningar och mest för att se var vi står idag.  Det skall erkännas att vi kanske skulle ha kunnat träna ännu lite mera aktivt än vi gjort, men som vanligt har tiden bara inte räckt till.  Dessutom var jag rädd för att det skulle bli pannkaka av allt, då jag inte tränat hela rörelser utan godbitar och klicker.  Frågan var om jag skulle lyckas upprätthålla Dellas intresse hela programmet igenom?  Vörånejdens Hundklubb stod dessutom för arrangemanget av årets Sheltiemästerskap i både lydnad och agility.  Därför var vi naturligvis också tvungna att göra ett försök i alla fall.  Så här i efterhand är jag nog mycket nöjd med vårt slutresultat även om jag borde ha förutsett risken med tjuvstart vid hopp över hinder, vilket resulterade i 0 poäng.  Platsliggandet blev dock hårt dömt, då Della låg som en staty men jag fick ner henne först efter dubbelkommando och domaren tyckte att det endast var värt en femma.  Det här är dock saker att träna på och det hela gav helt klart mersmak.  Någon sade dessutom att domaren Jari Salokanto förde en mycket hård linje den här kvällen.

Dellas resultat:

Tillgänglighet:  5 x 1= 5
Platsliggande:  5 x 3 = 15
Linförighet:  7.5 x 2 = 15
Fritt följ:  5 x 4 = 20
Ligg under marsch:  5 x 2 = 10
Inkallning:  9 x 3 = 27
Stå under marsch:  5 x 2 = 10
Hopp över hinder:  0
Helhetsintryck:  6 x 1 = 6

TOTALPOÄNG:  108 / Nybörjarklass 3 / 7:e placering

Före test av tillgänglighet.

Ennen luoksepäästävyyttä.

Olen kauan ajatellut, että olisi kiva kisata tokossa jälleen yli viiden vuoden tauon jälkeen.  Painopiste on kuitenkin ollut agilityssä, joten ilmoitin Dellan tokoon ilman suurempia odotuksia ja enemmän nähdäkseni millä tasolla ollaan tänään.  Täytyy kyllä tunnustaa, että olisimme voineet treenata aktiivisemmin, mutta kuten aina aika on ollut vähissä.  Lisäksi pelkäsin, että kaikki menisi penkin alle koska en ole treenanut kokonaisia liikkeitä ilman makupaloja tai naksutinta.  Kysymys olisi, saisinko Dellan mielenkiinnon pysymään koko suorituksen ajan?  Vöyrinseudun Koirakerho järjesti myös vuoden Shelttimestaruuskisat sekä tokossa että agilityssä.  Tietysti myös siksi meidän oli pakko ainakin yrittää.  Näin jälkikäteen olen kuitenkin todella tyytyväinen lopputulokseen vaikka minun olisi pitänyt varautua estehypyn varaslähtöön, josta saimme 0 pistettä.  Paikalla makaaminen tuomittiin todella tiukasti vaikka Della makasi kuin patsas, tosin kaksoiskäskyn jälkeen ja tuomarin mielestä suoritus oli vain viiden pisteen arvoinen.  Tätä voi kuitenkin harjoitella enemmän ja nälkä jäi.  Joku sanoi lisäksi, että tuomari Jari Salokannolla oli todella kova linja tuona iltana.

Dellan tulos:

Luoksepäästävyys:  5 x 1 = 5
Paikalla makaaminen:  5 x 3 = 15
Seuraaminen kytkettynä:  7.5 x 2 = 15
Seuraaminen taluttimetta:  5 x 4 = 20
Maahanmeno seuraamisen yhteydessä:  5 x 2 = 10
Luoksetulo:  9 x 3 = 27
Seisominen seuraamisen yhteydessä:  5 x 2 = 10
Estehyppy:  0
Kokonaisvaikutus:  6 x 1 = 6

PISTEMÄÄRÄ YHT.:  108 / ALO3 / 7. sija   

Granny Power!

Hela familjens lilla stålmormor Kelly fyller idag 14 år!  Kelly är fortfarande vid god vigör och tar gärna en runda på agilitybanan när chansen ges.  Slalom och tunnlar är det vi låter Kelly göra, då synen inte längre är den allra skarpaste och hörseln försvunnit.  Till favoritsysselsättningarna hör annars sova och äta.  STOORT GRATTIS ifrån oss alla till en sheltie som har en mycket speciell plats i våra hjärtan!

Camicats Kelly * 04.08.1998

Camicats Kelly * 04.08.1998

Koko perheen pieni rautamummo Kelly täyttää tänään 14 vuotta!  Kelly on edelleen todella hyvässä kunnossa ja lähtee vielä mielellään agilityradalle kun vain on mahdollista.  Keppien meno ja putket ovat ainoat sallitut esteet, kun näkö ei enää ole entisellään ja kuulo häipynyt.  Suosituimmat harrastukset ovat nukkuminen ja syöminen.  ISOT ONNITTELUT meiltä kaikilta sheltille jolla on todella erityinen paikka meidän sydämissämme!

28.-29.07. PitsiAgi, Rauma

Helgen har gått helt i agilityns och den knypplade spetsens tecken, då Raumos Bruks- och Sällskapshundsklubb anordnade sina traditionella tvådagarstävlingar under Raumos årliga Spetsvecka.  Trots att fina priser även utlovades till tävlingarnas stiligaste spetsprydda förare under lördagen - man eller kvinna - koncentrerade vi oss enbart på tävlandet i agility.  Så här i efterhand kanske vi faktiskt borde ha gjort tvärtom...  Tävlingsresultaten är i inte direkt något att hänga upp i julgranen.  Dellas tävlingar kan sammanfattas med ett enda ord - gungproblem!  Ett problem som jag inte trodde vi hade...  Första agilitybanan gick strålande fram till slutrakan där jag misstog mig på slalomingången och drog på oss 10 onödiga felpoäng.  Därefter var det gungan, som gick bra.  På andra banan kom vi fram till gungan och Della kröp långsamt upp på den, vilket tog tid.  Efter gungan kom en tunnel och sedan skulle vi upp på bommen och då vägrade Della.  Hon förknippade den med den föregående gungan och jag fick verkligen lirka henne upp på bommen och vi kom i mål med en klar DISK.  På söndagens morgontävling klarade vi sedan återigen bommen galant, men när gungan skulle genomföras var det stopp och Della vägrade totalt och vi lämnade banan.  En tävlingshelg jag helst av allt vill glömma och vi går tillbaka till att träna gungan från scratch igen...  Att Pasi och Taika dessutom gjorde tre diskningar av tre möjliga på lördagen gjorde inte stämningen i teamet bättre.  När de sedan inledde söndagens tävlingar på samma sätt var det lätt att hålla sig för skratt.  Två dagars ordentlig värmebölja började också sätta sina spår hos både förare och hundar så när sista tävlingen stod på programmet var Pasi allt annat än positiv.  Taika visade dock en rejäl nytändning och paret kom i mål med endast ett fel och en slutlig tredje placering!  Snyggt gjort!  Det här paret är nu ordentligt laddat inför Sheltiemästerskapet i Vörå nästa helg.

Tredjepristagarna Pasi och Taika tillsammans med andrapristagarna

Dan Lindholm (ÅBSK) och Tracey

Kolmas sijan Pasi ja Taika ja toisen sijan saavuttaneet

Dan Lindholm (ÅBSK) ja Tracey

Viikonloppu meni kokonaan agilityn ja pitsien merkeissä.  RKS järjesti jälleen perinteiset kaksipäiväiset Pitsiagilitykisat.  Vaikka viikonloppuna palkittiin myös parhaimpaan pitsiasuun pukeutuneet ohjaajat, me keskityimme vain agilityyn.  Näin jälkikäteen olisi ehkä kannattanut satsata enemmän pukukilpailuun...  Kilpailutuloksemme ei juuri kiitosta ansaitse.  Dellan kisat voi kiteyttää yhteen sanaan - keinuongelma!  Ongelmaan jota en uskonut meillä olevan...  Ensimmäinen agilityrata meni loistavasti loppusuoralle asti jossa epäonnistuimme pujottelun sisämenossa tuloksena turhauttavat 10 virhepistettä.  Tämän jälkeen keinu onnistui hyvin.  Toisella radalla pääsimme keinulle asti jonka Della ryömi hitaasti ja se vei aikaa.  Keinun jälkeen oli putki ja sitten puomi josta Della sai kiellon.  Della yhdisti puomin keinuun ja sain todella houkutella sen puomille ja pääsimme maaliin hylyllä.  Sunnuntain aamukisassa puomi onnistui taas hienosti, mutta keinun kohdalla tuli totaalinen pysähdys ja jätimme radan.  Kisaviikonloppu jonka haluaisin mielummin unohtaa ja palaamme takaisin keinun alkeisiin...  Pasin ja Taikan kolme hylkyä lauantaina ei juuri parantanut tiimin tunnelmaa.  Kun sunnuntain kisat alkoivat samalla tavalla ei meitä juurikaan hymyilyttänyt.  Kahden päivän todellinen helle oli alkanut jättää jälkensä niin ohjaajiin kuin koiriinkin ja ennen viimeistä starttia ei Pasi ollut kovinkaan positiivinen.  Taika oli kuitenkin löytänyt uusia voimia ja pari tuli maaliin yhdellä kontaktivirheellä, sijoitus kisan kolmas!  Hienosti tehty!  Tämä pari on nyt hyvin ladattu ensi viikonlopun Vöyrin Shelttimestaruuskilpailuihin.

Case Camicats Pinja closed.

Två månader av spekulationer och ovisshet är till ända.  Pinjas obduktionsutlåtande kom per post i förra veckan och vi kunde ta del av en tre sidor fullskriven handling, där man redovisar Pinja utifrån och in.  Utlåtandet är otroligt grundligt och mycket intressant, men då det är utställt på engelska bad jag om hjälp av vår underbara veterinär Anna Kangas-Nevalainen för att få en mindre "klinisk" förklaring av vad som hänt.  Pinja dog till följd av en allvarlig akut blödning i tunntarmen som uppstått p g a en mycket aggressiv bakterieinfektion.  I och med den inre blödning som uppstått har kolibakterier gått ut i blodomloppet och orsakat en möjlig blodförgiftning med ett hjärtstopp som följd.  Detta som hänt har haft ett så häftigt förlopp att inga symptom hunnit förvarna oss.  Tillståndet kan jämföras med ett EHEC-angrepp, vilket inte är att leka med.  En klen tröst är dock att en förgiftning är helt utesluten, likaså parvovirus.  Pinja var i övrigt i god kondition enligt patologens utlåtande samt välskött.  Hon hade bara otur...

Kahden kuukauden arvailu ja epätietoisuus on ohi.  Pinjan patologinen kolmisivuinen lausunto tuli postissa viime viikolla ja se oli todella kattava.  Se sisälsi läpikotaisen ja perusteellisen tutkimustuloksen Pinjasta.  Koska lausunto oli englanninkielinen sisältäen paljon lääketieteellistä terminologiaa, pyysin apua ihanalta eläinlääriltämme Anna Kangas-Nevalaiselta saadaksemme sen selkokielellä.  Pinjan kuolinsyy on "voimakas akuutti vertavuotava mahasuolitulehdus ja mahdollinen verenmyrkytys, jotka johtuivat gram negatiivisesta bakteeri-infektiosta".  Colibakteerit ovat päässeet verenkiertoon ja aiheuttivat mahdollisen verenmyrkytyksen ja sitä seuranneen sydämen pysähdyksen.  Tapahtumaketju on ollut niin nopea, ettei oireita ehtinyt tulla.  Tilanne muistuttaa EHEC-bakteerin oireita, mikä on todella vakava.  Pieni lohdutus on kuitenkin ettei kyseessä ollut myrkytys eikä myöskään parvovirus.  Pinja oli patologin lausunnon mukaan fyysisesti hyvässä kunnossa ja hyvin hoidettu.  Pinjalla oli vain huono tuuri...      

07.07. PAWS, Maalahti / Malax

Värmebölja och en tidig tur till Malax strax utanför Vasa.  På programmet stod två tävlingar - en agility och en hopp - för både Della och Taika.  Tävlingarna genomfördes i Pro Agility Wikings' (PAWS) hall, vilket var en lisa för både förare och hundar i julihettan.  Hallen höll behagliga +15 grader.  Domare för dagen var Sari Mikkilä vars banor var mycket trevliga.

Dagens saldo Della: Tävling A (agility) inleddes med en svängd svart tunnel som andra hinder.  En ny upplevelse som ställde till det för oss, då Della vägrade att gå in i den överhuvudtaget.  Efter tre misslyckade försök valde jag att fortsätta banan där gungbrädet stod som nästa utmaning.  Denna gick dock galant, likaså övriga hinder och vi kom i mål diskade men nöjda.
Tävling B (hopp) började bättre.  Inga svarta tunnlar som ställde till det förrän på upploppet.  Det fjärde sista hindret, en svart något vinklad tunnel resulterade i en snöplig vägran efter en något för nonchalant körning (mattes blunder).  Missen till trots kammade Della hem 2:a platsen!

Dagens saldo Taika: Paret Pasi och Taika verkar stortrivas i sin nya storleksklass "mini" och gjorde en felfri bana i första tävlingen, knep en FM-nolla samt 2:a platsen och håvade i och med det också hem sitt allra första agilitycertifikat i högsta klassen!  Yes!  Nu vågar vi på allvar drömma om att kunna få en agilitychampion i familjen..!  Att dagens andra start resulterade i DISK hade ingen större betydelse efter detta.  Att min bästa väninna från Sverige dessutom fanns på plats och fick dela glädjen med oss gjorde inte saken sämre.  Stort grattis också till Anne och shelam Sissi som i A-tävlingen i Klass 1 gjorde en snygg tävlingsdebut genom att ta hem tredjepriset.  En kanondag för HARJA!  Härligt!

Dagens stora stjärnor Pasi och Taika.

Päivän "päätähdet" Pasi ja Taika.

* * * * *

Dagens "småstjärnor" Sissi och Della.

Päivän "pienemmät tähdet" Sissi ja Della.

Helleaalto ja aikainen lähtö Maalahteen Vaasan lähellä.  Ohjelmassa oli kaksi kisaa - agility ja hyppy - molemmille sekä Dellalle että Taikalle.  Kisat käytiin Pro Agility Wikings' (PAWS) viileässä hallissa, joka oli miellyttävä sekä ohjaajille että koirille.  Päivän tuomari Sari Mikkilän radat olivat erittäin mukavia.

Dellan päivän saldo: Kisa A (agility) alkoi hypyltä kaarevaan umpimustaan putkeen.  Musta putki oli uusi kokemus, joka aiheutti ongelmia meille koska Della kieltäytyi totaalisesti menemästä siihen.  Kolmen epäonnistuneen yrityksen jälkeen päätin jatkaa rataa jossa keinu odotti seuraavana haasteena.  Keinu meni hienosti kuten radan loppukin ja pääsimme maaliin hylyllä, mutta tyytyväisinä.
Kisa B (hyppäri) alkoi paremmin, vasta loppusuoralla olivat mustat putket.  Neljänneksi viimeinen este, musta hiukan kaareva putki, aiheutti kiellon huolimattoman ohjauksen takia.  Emännän mokasta huolimatta Della sijoittui kakkoseksi!

Taikan päivän saldo: Pari Pasi ja Taika tuntuu viihtyvän erittäin hyvin uudessa minikokoluokassaan ja teki virheettömän ensimmäisen radan, tulos SM-nolla, sijoitus 2. ja sai lisäksi uran ensimmäisen SERTI-A:n kolmosluokassa!  JES!  Nyt voimme vakavasti toivoa perheeseen agilityvaliota..!  Päivän toisen kisan päättyminen hylkyyn ei aiheuttanut suurempaa murhetta ensimmäisen kisan tuloksen jälkeen.  Asiaa ei pahentanut se, että kyläilemässä ollut ruotsalainen ystävämme sai jakaa ilomme.  Isot onnittelut vielä Annelle ja shelam Sissille, jotka debytoivat ykkösluokassa ja saavuttivat 3. sijan.  Loistopäivä HARJA:lle!  Ihanaa!