I söndags besökte vi för första gången Janitas och Jaakkos träningscenter Purina Areena i Kaarina. En helt fantastisk hall, varm och med en botten mjuk som mossa. Hela hallen genomströmmades av optimism. Skyltar med tänkvärda visdomsord hängde på väggarna tillsammans med enorma banderoller med bilder av bl a Janita och Jaakko, Hitti och Zen från många av deras storhetsstunder på agilitybanorna runt om i världen. Det var som att kliva in i ett agilityns mekka och det var inte utan att man kände sig en smula andäktig. Pasi och jag hade haft turen att bli erbjudna ett par restplatser på den kurs som anordnats av Raumos Bruks- och Sällskapshundsklubb (RKS). Kursen leddes av Timo Liuhto och vi hade tid mellan kl. 14:00-16:00. Banan bestod av 29 hinder och innehöll bl a manöver som "tysken", flip och twist. Både Pasi och jag insåg att vi har en hel del rörelser att träna upp både smidigheten och säkerheten i... Timo var mycket pedagogisk och man förstod mycket väl vikten av rätt avstamp, linjer och landningar samt idén att kunna föra hunden på ett smidigt sätt mellan hinder genom att avväga rytm och tajming. Vi fick många goda tips, framförallt fick jag alternativa vägval i och med Dellas osäkerhet vid vissa hoppmoment. Jag fick även rekommendation att ta kontakt med Janita, som tydligen tycker om hundar med lite speciella egenheter på banan. Dessutom rekommenderade Timo att låta en osteopat titta på Della, då han misstänkte att det kan finnas låsningar i kroppen på henne som en fysioterapeut inte hittar. Timo påpekade att en hund inte med flit undviker att göra en viss rörelse, det finns alltid en bakomliggande orsak. Taika har ju inte detta problem, tvärtom! Hon tar gärna några extra hinder på vägen utöver de hon skall... Kort sagt, vi hade en mycket givande och trevlig eftermiddag som absolut gav mersmak!
Ett nöjt par.
Tyytyväinen koirakko.
Viime sunnuntaina vierailimme ensimmäistä kertaa Janitan ja Jaakon Purina Areena-hallissa Kaarinassa. Aivan loistava halli, lämmin ja pohja pehmeä kuin sammal. Koko halli huokui positiivisuutta. Hallin seinissä roikkui hyviä viisautta sisältäviä kylttejä ja suuria banderolleja joissa oli kuvia Janitasta ja Jaakosta, Hitistä ja Zenistä ja heidän monista suurista hetkistä agilityradoilla ympäri maailmaa. Tuntui kuin olisimme saapuneet agilityn mekkaa ja olo oli hyvin nöyrä. Pasilla ja minulla oli onnea kun saimme ylimääräiset paikat Rauman Käyttö- ja Seurakoirat ry:n (RKS) varaamalle kurssille. Kouluttajana toimi Timo Liuhto ja meillä oli aika klo 14:00-16:00. Radalla oli 29 estettä ja ohjaaminen sisälsi sellaisia ohjausliikkeitä kuin "saksalainen", flippi ja twisti. Sekä Pasi että minä huomasimme, että meillä oli paljon treenattavaa liikkeiden joustavuudessa ja varmuudessa... Timo oli erittäin pedagoginen ja ymmärsimme hyvin oikean ponnistuspaikan, hyppylinjan ja laskeutumisen tärkeyden, samoin kuin idean miten ohjata koiraa joustavasti ja oikea-aikaisesti hyvällä rytmillä esteille. Saimme monia hyviä neuvoja, ennen kaikkea sain eri vaihtoehtoja miten ohjata Dellaa epävarmoissa hyppykohdissa. Sain myös suosituksen ottaa yhteyttä Janitaan, hän ilmeisesti pitää koirista, joilla on hieman "poikkeava" käytös radalla. Lisäksi Timo suositteli Dellalle osteopaattia, koska hän epäili Dellalla olevan lukkiutumia kropassa joita ei fysioterapiassa löydy. Timo painotti, että koira ei tahallaan vältä tiettyjä liikkeitä vaan niihin löytyy aina syy. Taikalla ei ole näitä ongelmia, päinvastoin! Taika suorittaa mielellään muutaman ylimääräisenkin esteen joita ei pitäisi... Lyhyesti sanoen, meillä oli erittäin mukava ja antoisa iltapäivä, joka ehdottomasti lisäsi halua oppia enemmän!
Nu har matte äntligen tagit sig i kragen och anmält Della till en kurs i lydnad. Efter sommarens allt annat än lyckade tävlingsinsatser på lydnadsfronten behöver vi få proffessionell hjälp. Jag tog kontakt med Kontaktikoirat i Björneborg, där man ordnade en plats åt oss fastän kurserna redan påbörjats. En eloge till Kati Häkli för ett jättetrevligt bemötande och fin service! Della är placerad i en fortsättningskurs för lydnadens Nybörjarklass och igår deltog vi för första gången och visst var det lite nervöst till en början. Det märks att Della inte är van att träna i grupp och huvudet gick som en propeller på henne. Speciellt en härligt lugn och lufsig berner sennen var mycket skrämmande i Dellas ögon. Dellas tre övriga kurskamrater är av samma storlek som hon själv eller mindre. Alla hundarna var lugna och snälla, vilket betyder mycket för oss då vi måste jobba med Dellas självförtroende. Det är där det brister för oss för tillfället. Det roliga var dock att Della utförde de rörelser som krävdes av henne och vissa saker dessutom riktigt bra. Jag ser verkligen fram emot nästa tisdag. Hemläxa har vi också fått. Det ena är att träna stå under marsch, där målet är att få Della att stanna utan att jag markerar någonting med handen. Här fick jag nya träningstips. Det andra är det första steget inför den kommande apporteringen.
Familjens skolelev.
Perheen oppilas.
Emäntä on vihdoinkin ottanut itseään niskasta kiinni ja ilmoittanut Dellan toko-kurssille. Tarvitsen ammattilaisen apua meidän ongelmiin kesän ei niin hyvin sujuneiden kokeiden jälkeen toko-rintamalla. Otin yhteyttä Kontaktikoiriin Porissa, josta löytyi vapaa paikka vaikka kurssit olivat jo alkaneet. Erikoiskiitokset Häklin Katille todella mukavasta vastaanotosta sekä hienosta palvelusta! Della pääsi Alokasluokan (ALO) jatkokurssille ja toissapäivänä osallistuimme ensimmäisen kerran pikkasen jännittyneinä. Huomattiin, ettei Della ole tottunut ryhmätreeneihin ja pää pyöri kuin pieni potkuri. Ihanan rauhallinen berninpaimenkoira oli erityisen pelottava Dellan mielestä. Muut koirat olivat samankokoisia tai pienempiä kuin Della. Kaikki olivat rauhallisia ja kilttejä, todella hyvä asia meille koska meidän pitää saada Dellan itseluottamus kuntoon. Siinä on meidän isoin ongelma tällä hetkellä. Hauskinta oli kuitenkin, että Della teki mitä häneltä vaadittiin ja jotkut liikkeet se suoritti vielä todella hyvin. Odotan jo innokkaasti ensi tiistaita. Kotiläksyä olemme myös saaneet. Toinen on seisominen seuraamisen yhteydessä, jossa tavoite on saada Della pysähtymään ilman minun nykyistä pientä käsimerkkiä. Tästä sain uusia treenivinkkejä. Toinen on tulevan noudon ensiaskel.
